Nu var det länge sen jag skrev igen. Lite recap:
Förra månaden (försök nr 2) gick faktiskt vägen. Det blev ett plus på stickan, mycket svagt, på bim-3. Sen blev det lite starkare på bim-1 och jag hann precis börja bli lite glad över att ha blivit gravid och så började jag blöda på bim+2 :-( Ett mycket tidigt missfall alltså. Det var förstås väldigt deppigt.
Jag fick dock annat att tänka på när vi åkte till landet ett par veckor. Där lyckades jag fira dagarna precis innan nästa ÄL med en inflammation i visdomstanden. Jag fick dra ut den, fick pencillin, och fick tyvärr ibiprofen som smärtstillande vilket jag faktiskt var tvungen att ta. Då var det bara två dar innan ÄL så jag hoppas att jag inte pajade något. Vi lyckades nog i alla fall tajma myset bra.
Sen vi kom hem från landet var jag jättedeppig ett par dar över bristen på symtom och tyckte att det kändes som en evighet till nästa försök, och kände att det nog aldrig kommer bli något syskon. Men sen rätt vad det var i lördags så högg det till i livmodertrakten. Sen har det känts lite som att det är något där, jag hade lite molvärk i lördags och mycket molvärk som höll mig vaken inatt. Det kanske är något ändå?!
Nu är jag i alla fall inte deppad längre. Bättre att vara skenis än hopplös!
Test blir det på fredag eller lördag.
Förra månaden (försök nr 2) gick faktiskt vägen. Det blev ett plus på stickan, mycket svagt, på bim-3. Sen blev det lite starkare på bim-1 och jag hann precis börja bli lite glad över att ha blivit gravid och så började jag blöda på bim+2 :-( Ett mycket tidigt missfall alltså. Det var förstås väldigt deppigt.
Jag fick dock annat att tänka på när vi åkte till landet ett par veckor. Där lyckades jag fira dagarna precis innan nästa ÄL med en inflammation i visdomstanden. Jag fick dra ut den, fick pencillin, och fick tyvärr ibiprofen som smärtstillande vilket jag faktiskt var tvungen att ta. Då var det bara två dar innan ÄL så jag hoppas att jag inte pajade något. Vi lyckades nog i alla fall tajma myset bra.
Sen vi kom hem från landet var jag jättedeppig ett par dar över bristen på symtom och tyckte att det kändes som en evighet till nästa försök, och kände att det nog aldrig kommer bli något syskon. Men sen rätt vad det var i lördags så högg det till i livmodertrakten. Sen har det känts lite som att det är något där, jag hade lite molvärk i lördags och mycket molvärk som höll mig vaken inatt. Det kanske är något ändå?!
Nu är jag i alla fall inte deppad längre. Bättre att vara skenis än hopplös!
Test blir det på fredag eller lördag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar