Usch för oron

Nu är jag orolig igen. Jag tycker illamåendet har minskat sen i förrgår. I morse mådde jag knappt illa alls, men sen kom det med besked, och denna graviditets första spya kom! Men efter det har det varit hyfsat igen.

Plus att jag har lite ont i magen, och lite ont i ryggslutet och det hade jag igår kväll också.

Plus att jag i natt drömde att det var blod i trosorna. I drömmen resonerade jag att "ånej, katastrof! Men, vänta nu, det här är nog en dröm. Nu måste jag se till att vakna". Och så kämpade jag och lyckades vakna, och det var ju skönt, men då var det som en svart klump i halsen. Tänk om det låg något i drömmen?

Varför ska man behöva gå och vara så här orolig, det är verkligen hemskt! Jag klarar inte ens av att tänka på att det kanske skulle gå vägen. Kan det inte få vara vår tur nu? Hur många gånger till ska jag behöva gå igenom allt det här?

8+5 idag, fem dagar till nästa vul. Undrar om jag kommer ta mig dit över huvudtaget... Och om jag gör det är jag också sjukt orolig för att ärtan ska visa sig vara död eller alldeles för liten för sin ålder = dålig prognos.
Usch, kan inte tiden gå lite snabbare så jag får veta!