Ledsen, besviken och känner att allt är så orättvist

Nu börjar de fysiska sviterna av missfallet lugna ner sig. Jag behövde inte skrapas tyckte de, vid den sista kollen var det bara lite kvar så de tyckte att jag kunde gå hem. Har återbesökstid nästa måndag, hoppas att det då visar att allt ser bra ut så kroppen kan börja om igen.

Men alltså, usch vad tomt det känns ändå. Jag är så besviken. Jag skulle ju få en bebis i maj ju! Nu blir det inte så. Det känns som vi har hållt på så länge nu och vi har FORTFARANDE ingen bebis på gång. Nu blir det till att sikta på hösten någon gång, och det är bara att hoppas att jag 1) kommer ha lika lätt att bli gravid igen, samt 2) att det får bli tredje gången gillt och gå hela vägen den gången, för FAN att gå igenom det här ytterligare en (eller flera) gånger... Kommer det någonsin att gå vägen? Kommer jag någonsin få någon mer bebis, och B ett syskon? Tänk om kroppen bara börjar strejka nu och det blir många månaders ökenvandring utan något plus på stickan?

Orättvist känns det också! Varför ska alla andra lyckas så bra? Ett par månader så blir de gravida och sen går de hela vägen genom båda sina graviditeter och får två små söta barn utan några som helst problem däremellan. Varför är det just vi som inte ska få ha det så? Vad har vi gjort för fel?

Och tiden är min värsta fiende. Allting tar ju sån EVIG tid! Nu har jag tappat tre månader på att gå och inbilla mig att jag var gravid, och så tappar jag ytterligare (minst) en månad för att vänta på att kroppen ska komma igång igen. Och sen efter det så blir det en förlorad månad för varje gång den där vidriga mensen dyker upp, och fler förlorade månader om det blir fler missfall, vilket det känns som att det kommer att bli. JAG HATAR FÄRGEN RÖTT. OCH JAG HATAR ATT VÄNTA.

En annan sak är ju att jag kommer absolut inte att kunna glädjas något alls nästa graviditet. Jag vet inte ens om jag kommer vara så orolig som jag varit nu. Det känns som att jag kommer vara helt inställd på att det ska gå åt helvete, jag ska försöka det nästan. Jag tänker se till att göra vul både i v7-8 och v10-11, det är ett som är säkert. Om det nu blir någon nästa graviditet. Tänk om det inte blir det? Tänk om det är kört nu, för alltid?