Det här är en konstig helg. B är sjuk, har varit i flera dar. Jag vabbade i torsdags och fredags och idag och imorgon är i princip samma sak då maken har planer elsewhere och jag är strandad i lägenheten. Kvällarna har vi inte ens kunnat kolla på ett avsnitt True Blood för att hon hostat och vaknat hela tiden. Nu tror jag att maken har somnat hos henne, jag sitter ensam i soffan.
När maken kom hem idag, från en släktträff, berättade han att hans kusin ska ha barn i maj. Jag är jätteglad för hennes skull, men det gjorde mig samtidigt väldigt ledsen. Det skulle ju varit vi som berättade den nyheten. Vi skulle ju haft i maj. Kommer det nånsin bli vår tur? Jag börjar tro att det inte kan bli det. Ska jag både lyckas bli gravid igen och lyckas behålla barnet? Det känns helt omöjligt! Det känns som ett mycket mer troligt scenario att jag kommer få flera missfall och bli stammis på gynakuten. Och att gå igenom det här som jag har gått igenom nu fler gånger, hur ska jag orka. Det är värt det, det är det, men kommer vi nånsin nå målet? Det är så många steg som ska klaras av. Följande försök kommer jag jobba efter följande steg:
1. Ägglossning
2. Plus på stickan
3. Klara vecka fem
4. Levande embryo vid vul v7
5. Levande embryo vid vul v10
6. Levande foster + bra värden vid kub
7. Klara rul
8. Klara mig till v23
9. Klara mig till v33
10. Föda ett friskt barn
Nej det är helt enkelt inte möjligt. Jag kommer aldrig komma till steg 10. Jag kommer aldrig få någon mer bebis. B kommer aldrig få något syskon. Alla andra lyckas utan större problem men vi får inte.
Lite uppdatering på det fysiska, inte heller något uppmuntrande: jag blöder fortfarande lite. Jag tog gravtest igår och det visar fortfarande pos. Jag är så jävulskt trött på bindor. På måndag har jag återbesök hos gyn, hoppas hoppas att det visar att det ser bra ut men jag börjar misstänka att det blir skrapning till slut ändå. Blä.
När maken kom hem idag, från en släktträff, berättade han att hans kusin ska ha barn i maj. Jag är jätteglad för hennes skull, men det gjorde mig samtidigt väldigt ledsen. Det skulle ju varit vi som berättade den nyheten. Vi skulle ju haft i maj. Kommer det nånsin bli vår tur? Jag börjar tro att det inte kan bli det. Ska jag både lyckas bli gravid igen och lyckas behålla barnet? Det känns helt omöjligt! Det känns som ett mycket mer troligt scenario att jag kommer få flera missfall och bli stammis på gynakuten. Och att gå igenom det här som jag har gått igenom nu fler gånger, hur ska jag orka. Det är värt det, det är det, men kommer vi nånsin nå målet? Det är så många steg som ska klaras av. Följande försök kommer jag jobba efter följande steg:
1. Ägglossning
2. Plus på stickan
3. Klara vecka fem
4. Levande embryo vid vul v7
5. Levande embryo vid vul v10
6. Levande foster + bra värden vid kub
7. Klara rul
8. Klara mig till v23
9. Klara mig till v33
10. Föda ett friskt barn
Nej det är helt enkelt inte möjligt. Jag kommer aldrig komma till steg 10. Jag kommer aldrig få någon mer bebis. B kommer aldrig få något syskon. Alla andra lyckas utan större problem men vi får inte.
Lite uppdatering på det fysiska, inte heller något uppmuntrande: jag blöder fortfarande lite. Jag tog gravtest igår och det visar fortfarande pos. Jag är så jävulskt trött på bindor. På måndag har jag återbesök hos gyn, hoppas hoppas att det visar att det ser bra ut men jag börjar misstänka att det blir skrapning till slut ändå. Blä.
